Odyssevs Park Avenue

Jag stod där och tänkte på Schopenhauer Och Chuck Berry Sandy Denny när Alexandra Rapaport Kom gående genom lobbyn på Park Avenue Hotel Hon var minst lika vacker i verkligheten Jag tog hissen upp till 10: an Jag ville bjuda henne på middag Efter showen i hallen Samma kväll Hon hade redan åkt Så jag gick ut och drev på stan Ge nån natten som en skugga, och jag Jag tänkte på den där dan Då vi möttes där i den salta luften Och mitt kranium blev till en arena Och Achtung baby fick mina ögon att Börja lysa Som två psykedeliska tromber och John Huston sa If you want it, kid, go and get it Förklara inte, klaga inte, skvallra inte På Goetheplatsen började jag frysa Jag gick in på ett café där De spelade Cohen Någta flickor satt och rökte nåt i ett hörn Röken ringlade åt mitt håll som en albino-boa smög sig en slinga in i min näsa På caféets golv Växte en världskarta fram Och jag klev ner i den Det var hälsosamt men hårt På en kanadensisk gård Brann en lönn i gult och rött Och bonden kom gående över gårdsplanen Med en högaffel i hand Han sa, om du inte vet vart du är på väg Så kommer varje väg Att ta dig ingenstans Du är en mogen man Du måste öppna dörrar Befria visionerna Ta nya vägar Så nytt hopp in i det som dött Ridån går ner och allting skingras för vinden När det tager slut, så tager det verkligen slut Det enda liv jag känner till snart Är vägarna, scenerna Logerna, hotellen En man i ett hörn satt Med en hink över huvudet Han sjöng en sjömansvals för full hals Född lycklig en söndag Försvunnen på haven Senast siktad i Agadez av alla ställen Jag har släckt ut, tagit bort Jag har rensat i romantiken Jag ville se hur rått och naket det kunde bli Jag säger, halleluja!, halleluja! Nu är jag lika skräckslagen som fri Det är drama varje dag Och publiken skriker Jogula... Mera blod i sanden! Sätt den där spiken i handen Där sprack en kollektiv böld Jag tog fram block och penna Och försökte skriva en sång om sex Systrar jag kände, femte nio En av dom spelade Move it! Hette Cleo Hon sa När du bli en man en dag så måste du öppna dörrar Befri visionerna Gå nya vägar Föda nytt hopp in i det som dött En av dom där flickorna flög bort till En jukebox, och Neil Young Började sjunga Change your mind Jag såg en bred flod med pråmar som tåg Och flera broar över Ut mot en kust där En stig löpte längs klipporna En kvinna med fladdrande kjol stod däruppe På krönet med flygande hår till knäna i I grönskande klöver En sån bild att bära med sig Men efter, femhundra mil är man Som Lord Byron i en coach På väg till Venedig Mannen i hinken muttrade Har du sett Family life av Ken Loach? Kärlek är en handling Tillit är en förmåga Önskar att jag hade nån att bevisa det för Innan jag gör min sista piruett Och dör Som en soldat som förblött Kanske Dalai Lama Eller flickan där Eller Laetitia Casta Som ramlar ut ur en lexikon Som en befriare från Babylon Hon säger, om du är en man Så måste du Öppna dörrar Befria visionerna Gå nya vägar Så nytt hopp in i det som dött Den där svarta killen i lackbyxor Kommer över till mitt bord Med en iranier Dom slår sig ner Den svarte killen säger Allt du behöver frukta Är isolationen En målare kommer in Och skjuter sig själv i hjärtat Han sjunker ner över jukeboxen Som en bläckfisk Ingen bryr sig, han får noll poäng För den chablondemonstrationen En Kvinna i rött börjar läsa Becketts Ekos ben Det är bara misslyckandet Som kan betyda nånting här Mannen i hinken skrek Alla hjältar måste dö en dag Det kan vara här just nu Eller lite senare där Adrenalinvargarna sitter och tjuter På ett räls av guld Och månen är full Hela världen går omkull Golvet bliver svart och stjärnbestrött Kvinnan i rött stiger rätt upp i mörkret och kommer fram och lägger Handen på min arm Hon säger Dina problem är så banala Kan du hjälpa mej att betala? Om du vill va min man ikväll Så måste du öppna dörrar Befria visionerna Ta nya vägar Ge nytt hopp in i det som dött Fem benrangel dansar På ett plåttak i månens sken Skakar sina vita ben Men därunder i sänglampans sken Har benen fortfarande kött Det är levande och varmt Och skälvande ännu 10 trappor upp Det kanske inte är kärlek Men det är bättre än ingen kärlek alls Hon viskar Du vet den som fruktar kärleken Fruktar livet Och den som fruktar livet Har redan så gott som dött Jag vaknade upp med Ett bröst i min hand Men i samma politiskt korrekta land Som klipper av våra vingar och Skär ut våra tungor Jag föll ner på knä bredvid sängen Och knäppte händerna och bad Gud, den här resan har varit så lång Fyll mitt hjärta med koltrastsång Allt det här känns slitet och nött Det måste finnas Nånting att tro på här Nånting att leva för! Ge mig en uppgift igen! Vad är det jag inte har fattat än? Hon vaknade upp och sa Min vän du måste öppna dom där dörrarna nu Befria visionerna Ta nya vägar Så nytt hopp in i det som dött