När du hör att jag säger
Jag ska lämna allt
Emigrera bli ett gräs
På en annan ö
Då kan du hejda mig på gatan
Be mig lyssna upp mot taken
En vaggvisa från Kovalam
Vågor mot en strand
Jag vet när det är äkta
Och när det är manér
Jag vet när det är allvar
Och när allting är på lek
Så när du hör att jag låter
Som en kraxande kråka
En gnällspik eller en
Johannes uppenbarelse
Vi kan väl ses när månen stiger opp
över Fårö fyr där vägarna tar slut
Vi kan väl ses när månen stiger opp
över Landsorts fyr där havet tar vid
Och när vi tror att allt är slut
Så börjar det igen
Du ska tro mig
När jag säger det
Jag ska alltid vara
Be mig inte berätta om mig själv
Läppar som rör sig
Nån larmar gör sig till
Jag går med ryggen vänd mot allt
Som jag inte orkar se
Bara ett mjukt varmt vatten
Runt omkring mig och dig
Som får allt å snurra runt
Alla åsiktsreflexer som
Kommer ur min mun
Som vin ur en flaska
Några ord som passar in
Så när jag ser att jag går bort mig
Pratar skit och spelar spel
Och distanserar mig från allt
Som jag innerst inne vet
Betyder allra mest
Vi kan väl ses när månen stiger opp
över Fårö fyr där vägarna tar slut
Vi kan väl ses när månen stiger opp
över Landsorts fyr där havet tar vid
Och när vi tror att allt är slut
Så börjar det igen
Du ska tro mig
När jag säger det
Jag ska alltid vara
Din vän
