Vackra kristaller

Vackra kristaller faller från det blå. Alla är olika, tänker jag då. Medan jag grubblar, så talar du till mig. Funderar, och lyssnar inte alls på dig. Sorg i din bröstkorg. Jag litar inte på din ord. Hur många kristaller finns det månntro? Vem är det där, som blinkar i det blå? Det är nån där uppe med fler ögon än två. Du ber om en ursäkt, ja, Du gör det om igen. Vad ska ja säga? Du får vänta på den. Be nu om ursäkt, flera gånger, Om igen! Prata, prata då! Jag hör inte på! Då, plötsligt rinner tårar på Kinderna, ner på din jacka, ner på marken. Förlåt, vill du nu höra. Om inte, så går du. Vad bryr jag mig om det. Nu faller den sista kristallen från Skyn. Du går iväg och jag känner mig grym. Gå inte än, kära du, stanna kvar! Jag ångrar mig nu! Jag vill ha det som var! Förlåt mig, min vän, låt oss börja om igen. Javisst, kära du, då börjar vi nu! Då, plötsligt rinner tårar från Kinderna, ner på min jacka, ner på marken. Förlåt min kära, Förr lät jag dig bli en del av mig. Kan du förlåta mig? Då, plötsligt rinner tårar från Kinderna, ner på min jacka, ner på marken. Förlåt min kära, förr lät jag dig inte be om ursäkt så,