Alfredsvisan

Jag är fattig bonddräng men jag lever ändå Dagar går och kommer medan jag knogar på Harvar sår och plöjer, mockar gräver och bär Går bak mina oxar, hojtar, visslar och svär Jag är fattig bonddräng och jag tuggar mitt snus Och när lördan kommer vill jag ta mig ett rus Sen när jag blitt livad vill jag tampas och slåss Vila hos en flicka vill jag också förstås Sen så kommer söndan och då vill våran präst Att jag ska i kyrkan men då sover jag mest Prästen kan väl sova hela måndagen men För en fattig bonddräng börjar knoget igen Så går hela veckan alla dagar och år Jag går med min lie och jag plöjer och sår Jag kör mina oxar och jag hässjar mitt hö Harvar gnor och trälar och till sist ska jag dö Står där fattig bonddräng invid himmelens port Lite rädd och ledsen för de synder jag gjort Man skall inte supa hålls med flickor och slåss Herren gud i himlen är väl missnöjd förstås Men då säger herren: Fattig bonddräng kom hit! Jag har sett din strävan och ditt eviga slit Därför fattig bonddräng är du välkommen här Därför fattig bonddräng skall du vara mig när Å jag fattig bonddräng står så still inför gud å sen klär han på mig den mest snövita skrud Nu du, säger herren, är ditt arbete slut Nu du fattig bonddräng får du vila ut Du vila ut Du vila ut