Det Var I Vår Ungdoms Fagraste Vår

Det var i vår ungdoms fagraste vår Man hade gått och läst och man var sjutton år Man kände att livet lekte, minsann Som det ju bara kan uti Värmeland Till allt som var sköj och livat sprang man fort Långt värre än löparnisse nånsin gjort Det var i vår ungdoms fagraste vår Man hade gått och läst och man var sjutton år Som blånor i kroppen hade man då Man måste absolut bort till festplatsen gå Och fortskaffningsmedel hade vi med Vi åkte fyra man på en gammal moped Från Munkfors hon hade dragar-Monika Till hav först man for och hörde Monika Ja, det var i vår ungdoms fagraste vår Man hade gått och läst och man var sjutton år Var danskväll man hörde väderets rapport Av den forstod man gott att det inte blev törrt Och vesst som det regna, kom det en skur Det märkliga, det var att man aldrig blev sur För solsken och värmen fick man innanbord När töser'a viska varma kärleksord För det var i vår ungdoms fagraste vår Man hade gått och läst och man var sjutton år De töser ja nämnde var nog visst De lika granna var som en blommande kvist Om sedan nån va från stan eller byn Hon liten va och nätt som ett morbackagryn I Arvikasundet Filipstad och Grums Det slog inte fel, man blev forälskad bums Det var i vår ungdoms fagraste vår Man hade gått och läst och man var sjutton år